Nu är jag 50 år fyllda och är har äntligen kommit den punkten att säga ifrån när det gäller min sjuka syster som har manipulerat hela min familj.

Dessvärre har hon fortfarande en enorm makt över min kära stackars mor. Det har hon alltid haft!

Grejen är att vi är tvillingsystrar och som hon själv säger det så är hon den starka och jag den svaga :-) 

Sanningen är att jag känner att jag är den starka som har klarat av att dra mig ur hennes hat och ilska mot alla omkring oss i hela uppväxten.  Grunden ligger i vår uppväxt som inte varit lätt på många sätt med mobbning, bråk, otrogenhet (föräldrar), lögner osv. 

I uppväxten blev vi extremt mobbade och det var då "hon" var den starka och jag den svaga (som hon säger). Jag ville inte gå till skolan, jag vägrade helt enkelt. Jag hade ont i magen, ont i huvudet eller så kanske jag mådde illa. En del gånger så gömde jag mig eller så låtsades jag att jag gick till skolan och gick någon annan stans och satte mig och väntade några timmar.

Jag ville inte känna kränkningarna, jag ville inte ta emot slag, jag ville inte skämmas för att jag var jag, jag ville inte bli utelåst i ösregn utan jacka i skolan, jag ville inte att dem skulle kasta ägg på mig osv osv... 

Skoltiden var hemsk men jag är ändå glad att jag klarade mig så bra i mitt liv. Fortsättning följer...